Sömnlös i Eskilstuna.

Jag kan verkligen inte sova, det går bara inte att slappna av. Hur ska det här gå egentligen när jag är så kluven som man bara kan bli inombords. Hjärtat krockar med förnuftet, jag som alltid varit förnuftig. Har jag tappat all självrespekt eller har jag bara blivit en mer hänsynsfull person? Jag brukar vända ryggen till, gå min väg och aldrig vända mig om, inte ens för en sista blick. Så hur gör jag nu, när allting strider mot mina principer? Jag har en inre fight med mig själv som rör till hela min tillvaro. Det konstiga är att jag varken är arg eller ledsen, vill bara bort. Skulle kunna beskriva mig själv som den där snigeln vars skal kommer krossas så fort den stora foten sätts ned i marken, om jag inte kravlar mig ur fort som bara den...men alla vet ju att sniglar inte är snabba.

Alla gör misstag, visst är det väl så men alla misstag vill inte förlåtas av alla. Jag vet inte vart jag hör hemma på den punkten riktigt än. Antar väl att jag behöver tid...