....

Har aldrig känt mig så vilsen och ensam som jag gör just nu. Har inte orken att ta mig ur det, har för mycket att tänka på som tynger ned mig just nu.

Det är inte samma sak utan dig.

Och det är fan inte lätt för mig att se hur du försvinner ur mitt liv. Du var mitt liv.


Så vad gör jag nu?


T / - riktig kärlek är svår att komma över.

Hej du. :)

Vill inte leva på minnen, som vi skapat.
Jag vill göra nya, ta upp allt där vi slutade och bygga upp någonting nytt.
Vi kan inte laga det som gick sönder, bara glömma allt som gick fel och försöka göra rätt.
Jag gillar det som det är nu, att vi ses ibland när det passar utan krav
och att vi lever våra egna liv vid sidan om, för sånt måste man ha.
Men jag vill ändå vara nära dig, ha dig.
Det som är jobbigt med den här situationen som vi befinner oss i
är att jag inte får röra dig på ställen jag så gärna skulle vilja röra, dina läppar.
Det är jobbigt att hålla tillbaka hela tiden.

Jag vet inte vad du ser när du ser på mig, jag hoppas så innerligt att det du ser är en positiv förändring.
Vill inte trycka upp det i ansiktet på dig och säga att jag har gjort det här och det här,
ändrat på si och så mycket. Jag har ändrat mig, det tycker jag räcker.
Egentligen ska man inte ändra sig för att någon annan vill det
men jag vet hur du såg mig och vad du inte gillade med mig.
Man gör mycket tokiga saker för någon man älskar,
för älskar dig det gör jag precis lika mycket som jag alltid gjort.
Oavsett all skit och smärta jag fått tagit så kan jag inte sluta älska dig och finnas där för dig.
Vilken mes jag är, men vad gör man?

Går väl fortfarande och hoppas över allt att du ska hitta mig igen, sakna mig och älska mig.
Vi var speciella tycker jag och vi hade en hel del underbara stunder.
Tror bara det blev för mycket helt enkelt, för oss båda. :(

Du är min bästa vän och min största kärlek,
jag älskar dig och vill inte vara med någon annan.
Du har etsat dig fast i mitt hjärta och där kommer du alltid stanna,
men jag vill inte leva på våra minnen....
Jag vill vara med dig. <3

Therese / John Mayer - Dreaming With A Broken Heart

...

- 13,5 kg.
Lite mindre och lite gladare.

Men jag saknar dig som aldrig förr..

What am I going to do when the best part of me was always you
And what am I supposed to say when I'm all choked up and you're okay?

I'm not that girl.

...hon som lever efter en mall och måste ha total kontroll över allt som sker.
Kontrollfreak.
Jag är inte heller den som vill bråka och hitta saker att tjafsa om hela tiden, inte den långsinta typen som aldrig glömmer och inte kan förlåta.
Hon som ser ned på andra människor och inte kan glädjas åt någon annans framgång och lycka,
jag är inte den som inte kan ta andras åsikter och tankar, kritik.
Jag är inte den tjejen som grämer ned mig i gammalt groll och måste diskutera allt som sker och har skett....
Inte längre.

Jag är den tjejen som tar dagarna som dom kommer och måste inte alltid planera vad jag gör med min tid,
jag gillar att kunna ha friheten att leva lite på impuls men ändå kunna prioritera viktiga saker,
ansvar är en självklarhet oavsett vad jag gör.
Jag hatar att bråka, finner inget nöje i att vara butter och gnälla över småsaker,
ja saker överhuvudtaget.
Men visst känner man väl lite då och då att det kan vara lite lättare att få lätta hjärtat
när man behöver få ut något som tynger en, vilken normal människa gör inte det?
Däremot kan jag skilja på bråk och att diskutera,
jag föredrar att diskutera lugnt men då måste jag få chansen till det,
när det är något som verkligen betyder något för mig.
Får jag inte chansen blir jag upprörd, det är inget konstigt med det.
Jag går inte och ältar saker i all evighet, har jag blivit sårad kan det ta ett tag
men när jag verkligen tycker om personen som sårat mig är jag inte alls omöjlig att förlåta.
Alla gör misstag, stora som små men misstag är till för att rättas till.
Jag har inte svårt att glädjas åt någon annans lycka och framgång,
jag blir lycklig av att se någon som står mig nära lycklig.
Jag kan absolut ta kritik och andras åsikter
men det är skillnad på att ha en åsikt och trycka upp den i ansiktet på en,
än att ha en åsikt och framföra den på ett någorlunda civiliserat sätt.
Man behöver inte bli arg bara för att få mig att förstå och ta åt mig.
Jag är inte omöjlig.

Jag är glad och jag har vänner i min närhet som gör att jag kan vara mig själv
och hitta tillbaka till den jag verkligen är.
Glada, roliga och spralliga Therese.
Jag har till och med lyckats uppfylla mitt hittills största mål,
har gått ned i vikt och inte så lite heller.. 13,5 kg.
Jag trivs med mig själv nu och det betyder allt, man blir gladare då.

Jag har förändrats till det bättre och jag hoppas att du vill ta dig tiden att lära känna mig på nytt
för du är ju trots allt den person som fått mig att inse
att det är dags att göra någonting åt mig själv, utan dig hade det aldrig gått
även fast du inte funnits där under tiden och lika bra är väl det.
Du har fått mig att inse hur jäkla korkad jag varit under en längre tid
och jag skäms över mig själv när jag tänker tillbaka på hur jag betett mig,
fy skäms på mig.
Jag menar det verkligen,
förstår inte hur jag någonsin kunnat tveka på dig som person.
Visst du gjorde det inte alltid lätt för mig, men nu efteråt när allt är avslutat så visar du verkligen
så som jag nskat att du hade gjort tidigare, att du verkligen inte är den personen,
jag visste det innerst inne men nu har du visat det.
Det fick mig att vakna, alldeles för sent men jag har iaf tagit tag i mig själv nu
och det är väl bättre sent än aldrig som man brukar säga. ;)
Så snälla, lär känna mig igen..

T / - back on track.

Bara en dikt jag skrivit.

har jag förlorat nu
ligger jag i diket igen
är allting slut
ska jag vända tillbaka hem?

kan du väcka mig
jag tror jag går i sömnen
stick hål på min bubbla nu
krossa den stora drömmen

jag är bäst på att misslyckas
du känner mig alltför väl
ska jag lägga mig ner nu
och acceptera allt som är?

mina känslor är för stora
mitt hjärta alldeles för tungt
du har med allt att göra
och allt du gör är bara dumt

men jag kan älska utan gränser
det ser inte bättre ut
och sorgen gör att jag vägrar acceptera
att allting som vi hade har tagit slut

så jag kippar efter andan
en nystart i mitt liv
där vi ändå får varandra
för du vet lika bra som jag
det är så det borde bli

men stick hål på bubblan är du snäll
för jag gör inget annat än drömmer
och önsketänkande tar mig inte dit jag vill
det är lika bra jag glömmer

T/ - den här är till dig, K.

Hej

Du är han, med det där lilla extra. Har alltid varit och kommer alltid vara den person som ligger mig närmast hjärtat. Det är sjukt egentligen att alla jag träffar omedvetet jämförs med dig direkt, jag har haft det bästa och tänker inte nöja mig med något medelmåttigt. Alla killar som passerar mig och lägger märke till mig finner jag inget intresse för, dom är inte du så enkelt är det. Du kommer alltid vara du, för mig. Soulmate kanske, vad vet jag men jag har inte släppt allt än känns det som. En del säger att det bästa sättet att komma över någon på är att vara med någon annan, i helvete heller! Tror inte ett dugg på det, tänker inte prova heller för jag kan mig själv så pass bra. Det skulle bara bli värre. I'm not that girl.

Vet du, ibland känns det som att du ångrar allting med mig att jag var den ultimata mallen för hur en dålig flickvän ska vara. Fan vad vi bråkade, hatade det men vad gör man när locket läggs på hela tiden och inga känslor får komma ut när dom behöver det? Jo man skriker och du håller för öronen, jag förstår helt och hållet. Det gick bara runt och runt. Men jag ska inte bara lägga allt på mig enbart, vi var faktiskt två i förhållandet och mot slutet kändes det inte så det var därför jag blev som jag blev.
Har du aldrig känt känslan av att tappa greppet? Så kändes det för mig, som att jag tappade dig och du gled längre och längre bort, egentligen ska man bara vara tyst och ta lite avstånd själv, ge lite space åt den andra men jag tänkte inte så då. Jag vara bara tvungen att rädda det som höll på att gå förlorat. Istället sköt jag dig längre och längre ifrån mig.

Man vet inte vad man har förrän man förlorat det, så sant så sant. Det svider inuti att bara tänka tanken på att du inte längre är min och att någon annan kan få dig, mitt allt. Skulle bli förkrossad, mer än vad jag redan är. Jag vill vara den där tjejen som du föll för, jag vill vara hon som har allt du vill ha, ja var henne, jag är men ändå inte. Men jag vill. Du skulle bara veta hur mycket jag vill att du ska se på mig igen och tycka att jag är fin och speciell. Så som jag ser dig.

Jag saknar dig varje dag, tänker på dig med jämna mellanrum och önskar att du var hos mig. Allt jag har kvar av oss är katten vi skaffade tillsammans som du inte längre bryr dig om och en massa bilder att stirra på. Du som lovade att du aldrig skulle lämna mig själv att ta hand om honom. Vad är jag nudå? Du vill knappt komma över och träffa honom. Jag vet att du går på högskolan men glöm inte att jag har gjort det också i över ett år innan jag träffade dig, jag pluggade och jobbade samtidigt ändå hade jag tid för annat, sånt som betydde något. Så när du säger att du inte har tid över att träffa din katt eller mig så är det så enkelt som så att du inte vill. Du är hellre och går på stan eller sitter vid datorn hemma eller träffar vännerna du fått därborta och festar järnet än att spendera lite tid med oss. Vill man så kan man, det gäller alla och du är inget undantag. Önskar bara att jag slapp allt det, alla otrevliga konversationer och ignoranta beteenden av dig. Men nej, jag får ta skiten för du tänker inte längre än så. Tyvärr.

Om du hade brutit med mig och sagt att du inte ville ha något med mig att göra då hade jag fått acceptera det, men att göra slut med mig och säga att du alltid kommer finnas där som min bästa vän och sen bara försvinna och bete dig som en idiot gentemot mig är inte okej. Det är inte lätt att hantera för mig. Så snälla tänk dig för. Jag vill inte fälla mer tårar.

Sist men inte minst, jag vill inte bråka, tjata eller något allt jag vill är att vara med dig och ha kul. Jag har lärt mig mer än du tror och tamefan jag har lyckats gå ned i vikt. Kanske försent nu men jag har iaf gjort det. Jag är ingen dålig människa, jag lär mig av misstagen. Men du får inget veta om du inte lär känna mig på nytt. Bara ge mig den chansen och jag skulle bli världens lyckligaste.

"Armand Van Helden - I wan't your soul", kommer du ihåg?

Hur som helst, jag saknar dig.