Jag borde släppa det, ja visst fan borde jag göra det. Men jag kan inte!
De veckorna, ja gudars! ord kan inte beskriva hur jäkla dåligt jag mådde, hur jag än vill.
Men vad gör egentligen det, du skulle ändå aldrig förstå.
Jag är för komplicerad för dig.
Jag går igenom det, varje gång jag ser bilderna.
Det skulle vara en bra dag, minne för livet, och ja visst fan är det ett minne för livet!
It just didn't turn out the way it supposed to.
Tråkigt nog.
För dig kanske, men inte för mig.
Och jag vet att alla tankarna kommer under kvälls/nattid,
det brukar vara så för de flesta.
Och tamefan, det här är något jag aldrig kommer glömma. Tyvärr.
Men det är som de säger, ju längre tiden går ju mer känner man sig bekväm och slutar anstränga sig, och det stämmer. Tycker bara det är synd.
Det är saker du säger och gör (utan att tänka dig för)
som sätter snurr på hjärnan min.
Och jag kan inte hjälpa det, det bara är så. Förlåt.
Men attityden måste bort!
Som Sara sa till Thimmy så jävla bra, säger jag till dig!
VI ÄR ETT TEAM! vi ska inte bråka och gå emot varandra, vi ska hålla ihop.
Varför gör vi det inte bara enkelt för oss!?
Bara tänk på det.
T / - Som en smutsfläck på tröjan, för ful för att få stanna kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar