Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Något säger mig att jag inte får tänka på vad Jag vill just nu, hur Jag känner det.
Det är svårt att hålla masken, timingen suger verkligen och jag känner mig halv på något sätt men kan inte riktigt förstå varför.
Man kan väl inte förlora någonting man aldrig riktigt haft?
Det enda jag förlorat är väl det jag kanske ville ha
och du får det du inte hade.
Dock skulle jag ljuga om jag sa att jag går tomhänt ur det hela, jag har nog vunnit mer än vad jag kanske inser just nu.
Det är det som är det fina med nya upplevelser, erfarenheten du får
kan du stoppa i bakfickan och plocka fram om det skulle behövas
vid ett annat tillfälle.
Alla faser man går igenom i livet handlar om "vinna eller förlora",
vinner du något så förlorar du något annat och tvärtom.
Man kan inte få allt, som du konstant trycker upp i nyllet på mig.^^
Fast vore det inte härligt om det förekom lite fler "win-win situations"? :)
Hur som helst, jag är tacksam för det lilla...eller ja (vad säger jag!?)
det var ju inte så lite trots allt!
Jag hoppas verkligen att du hittar det du behöver hitta,
för att kunna uppnå det du vill.
Du vet vart du har mig om du någon gång känner att du vill prata av dig eller bara ha någon att "hugga" på.
Och du, en sak till.....här nedanför har du ditt "förr eller senare".
We've got to find other ways to make it alone.
Keep a straight face.
And I've always lived like this, keeping a comfortable distance.
And up until now I had sworn to myself that I'm content with loneliness,
because none of it was ever worth the risk.
Well, you are the only exception.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar