måndag 11 februari 2008

Ordinary.

Vad är det som händer med mig egentligen? Känner mig så gammal, ont i leder och allt.
Jag är som en 90 årig gammal kärring i kroppen, men 20 till utseendet (eller ja, 14 enligt stadens busschaufförer) hehe. suck. :/
Oh well, vad gör man?

Hoppas som aldrig förr just nu.
Det är så nära nu, nuddar nästan fingertopparna.
Vill vill vill!

Är väl inte på topp numera, det har sina orsaker antar jag.
Och det mesta är väl mitt fel, det är i alla fall vad du vill få mig och alla andra att tro.
Vi pratar inte, vi är som främlingar under samma tak.
Jag borde hata dig, men istället saknar jag dig.
Den enda jag haft i hela mitt liv, nu är du borta men ändå där dock döv och blind.
Det gör ont ska du veta, så jävla ont.
Och nätterna är svårast, för då drömmer jag och det går bara runt i cirklar.
Snälla jag vill bara ha det överstökat så jag kan börja leva!


‘cause I’m broken when I’m open
and I don’t feel like I am strong enough
‘cause I’m broken when I’m lonesome
and I don’t feel light when you’re gone away

T/ - jag orkar inte hur mycket som helst.

Inga kommentarer: